Överaskningen
Se och häpna! :P
/Louise
fotooooon/bildeeeer/foootografiiiier.
♥/ Elin
Falsterbo 2010 ♥
Falsterbo 2010 ♥
♥/Elin
Dag 3 - min första häst
Dag 3 - min första häst
Denna frågan är inte den lättaste att förklara :P
Men ska försöka iallafall, sedan får vi se om ni förstår ;)
Okej, min allra första häst var en häst (ingen ponny) som hette Pajas. (ja, den hette så, men stavade med s istället för z)
Jag hade honom på foder, men sedan efter många om och men så åkte han tillbaka till sin ägare. Då blev jag helt förstörd pga att jag hade fäst mig vid honom så mycket. Då bestämde sig mamma och pappa för att vi skulle börja lita häst och det gjorde vi... ett bra Tag. många hästar och många långa bilresor utan att hitta någon som jag fastnade för.
Men en dag när vi hade varit i väg ch provridigt en häst så stannade vi till på hööks en liten stund. Av en ren slup så kollade vi där på anslagstavlan, och så fastnade vi för en annons om ett svenskt halvblod på 158cm, glad häst med mycket energi osv...
Vi bestämde oss för att åka och provrida den. När vi kom dit så träffade ägaren och pratade en liten stund sedan säger hon att vi ska gå och hämta Pajaz... så vi skulle få kolla på honom och rida.
Men jag kopplade inte riktigt att han hette Pajaz så jag var tvungen att fråga igen...:
- Sa du att han hette Pajaz??
- Ja, Pajaz med Z, för han är efter Robin Z?
- åå skit! Det hette min förra foderhäst också, fast med S! :o
haha, nu säger jag inte att jag fastnade för honom för att han hade ett likadant namn, utan när jag provred så kände jag att något bara stämde. Även om han större delen inte kunde skritta ett steg utan ville trava helatiden och galoppera när man travade.
Men det fanns bara något som sa klick. Så han fick följa med hem :)
Och idag har vi snart haft honom i 5 och ett halvt år! tänk vad fort tiden går och vad saker ändras!
Ojj, såg hur mycket jag har skrivit nu! om ni har orkat läsa hit så är nu klart bäst!
Min Pajaz.
♥ / Elin
Dag 9 - Det här saknar jag
Jag och min älskade ponny Lycesse ♥
haha, :P
/Louise
Dag 8 - Någonting som jag och hästarna gjort som jag är stolt över
en vintrig bild på mig och Nuggi för två år sedan bjuder jag på sålänge :P haha
/Louise
Dag 7 - Mitt bästa hästminne
Ojoj, dagarna rinner förbi så nu är jag redan inne på dag 7! Vart tog tiden vägen? :O Idag ska jag enligt "schemat" skriva om mitt bästa hästminne så här kommer det. Egentligen har jag ganska många bra hästminnen men detta måste nog vara det bästa! :D
Dagen då jag fick min första egna häst, eller kanske inte den dagen jag fick henne men den dagen då hon kom till stallet. Om ni läst bloggens tidigare inläggen så skrev jag om min första egna häst Lycesse. Jag fick henne på juaftonen år 2003 då jag var nio år. Hon kom till stallet den sista Januari 2004, vilken lycka, jag kommer inte ens ihåg hur glad jag var! :D
Hon stod förresten i samma stall som jag har Nuggi i idag, på Stall Kvarnen i det mysigaste lilla stallet jag någonsin varit i. Eller egentligen så finns det två stall på gården men både dem åren jag hade ponnyn där och även Nuggi har jag stått i det "gröna" stallet även kallat "tävlingsstallet". Det andra kallas det "blåa" stallet eller "ponnystallet" ;) Men jag har inte stått på Kvarnen hela tiden jag haft häst utan jag har varit i två stall däremmellan men i höstas flyttade jag tillbaka fast denna gången med min bästaste Elin också ♥
Oopps, såg nu att "berättelsen" om mitt bästa hästminne flög iväg någon annanstans men så kan det bli ibland ;)
Min älskade lilla prinsessa och jag för tre år sedan ;), tror att det var samma dag som jag sålde henne..
/Louise
Minnen 2010
Här kommer en film som jag har gjort av bilder som vi tog förra året :)
♥ / Elin
Dag 3 - Min första egna häst
Lycesse var min första häst, hon är ett litet c-ponny sto på 132 cm i mankhöjd född 1986. Jag och min syster fick henne i julklapp när jag var nio år och det var för sju år sedan. Jag hade henne i två år tillsammans med min syster (hon fick Nuggi sen) och två år hade jag henne själv. Hon var en riktigt bra läromästare och hon var nog inte riktigt som alla andra.
Sessis (som vi kallade henne) hade stått på en ridskola tidigare i sitt liv och blev då väldigt tjurig av sig, speciellt mot mindre barn och äldre killar. Hon ville absolut inte att man skulle stå utanför hennes box och ibland var det knappt att man fick gå förbi utan att hon "attakerade" boxgallret. I hagen var hon också ganska bestämd av sig ibland, speciellt om man var osäker, då skulle man absolut inte gå in i hagen för hon kom galopperades mot en med öronen slickade bakåt och när man var så "liten" som jag var är det klart att jag blev rädd ibland.
Trots detta så var hon min Prinsessa som jag älskade över allt annat. Fast om man bara gjorde som hon ville som att inte stå och titta på henne eller något så var hon världens snällaste. Att rida henne var hur kul som helst, hon hade litet ponnysteg en snabb galopp och när man hoppade var hon alltid lika kvick i benen. Hon älsakde att hoppträna, vi hoppade banor upp till 110 cm och hon gick som en klocka. Uteritterna var superroliga hon kunde springa sanbbt och studsa som en kanin :P
Men som med allting så fanns det också bakslag. För i början gick hon klockrent både tävlingar och träningar hon hoppade allt och varken stannade eller rev något hinder. Men när hon märkte att jag började bli duktigare så började också hon kräva mer av mig. Hon stannde en gång på en tävling jag var på, jag hade haft henne i cirka ett år då så det kom som en chock och från den dagen så var det minst ett stopp varje gång vi hoppade i princip.
Det är ju inte så kul med en häst som vägrar ut sig vare tävling kanske, folk undrade säkert varför jag ändå gav mig ut och tävlade, det var ju ändå ingen vits. Men jag ville inte ge upp (jag hatar att förlora), så kanske två år senare på en tävling så bara hände det. Jag hade kämpat som ett djur för att hon någon gång inte skulle stanna och jag blev tredje placerad på en lokal tävling. Jag kan inte beskriva hur glad jag var och folk runtomkring kollade konstigt på mig och undrade nästan vad som hade hänt. Men jag hade gjort det, fått den där nollan utan ett enda stopp, det var det som var viktigast att hon inte stannade. Det ska tilläggas att detta är den enda placeringen jag fick med Sessis under de fyra åren jag hade henne. "Självklart" vägrade vi ut oss i klassen efter, men vad gjorde det... ;)
För tre år sedan sålde jag världens bästa och mest underbara ponny som jag har haft många fina men också tråkiga stunder med, men jag kommer alltid att komma ihåg henne som min Prinsessa! ♥ ♥ ♥
/Louise
